Kunskapskanalens Forum FRA: Ramberg och Töllborg m.m.

Kunskapskanalen visade under måndagskvällen ett långt ”Forum FRA”, som var hästlängder bättre än SvT-debatten häromdagen.
Både förespråkare och motståndare fick tillfälle att ganska ofta tala till punkt, och programtiden var generös.

Jag ska inte gå igenom programmet i detalj eller nämna alla deltagarna utan bara lyfta fram några punkter som var av intresse för mig.

Håkan Syrén, ÖB, beskrev sig som ”kund i butiken” och betonade signalspaningens betydelse, utan att vilja se att ordet bytt innebörd när det vidgas till kabelspaning. Han sa något i stil med att han som tjänsteman inte har att uttala sig om ifall lagen är rätt eller fel utan ska rätta sig efter lagen. Här noterar man att detta är precis den tjänstemanna-attityd Ingvar Åkesson inte haft, när han gått ut som debattör under sommaren för att försvara lagen.

Helena Lindberg från MSB, den nya riskberedskapsmyndigheten sa att vi behöver lagen. Intressant var att hon sa att vi behöver få en uppfattning om normalbilden för att kunna se när avvikelser inträffar, t.ex. angående internetsäkerhet. Detta går ju lite i linje med funderingarna på Klambergs blogg om att myndigheterna vill upprätta sociogram, statistiska profiler över våra internet- och smskontakter. MSB bör troligen hårdgranskas mer av dem som vill få en bild av vad det är som pågår i det här spelet.

Ingvar Åkesson fick tillfälle att tala en hel del och det är ju alltid intressant att höra vad han kan ha att säga eftersom han ju onekligen har en hel del insyn i hemligheterna. Han försökte sig på att hävda att det är fel att tala om ”massavlyssning”, eftersom man inte lyssnar på det allra mesta. Att FRA får tillgång till hela trafiken, som han i mitten av sommaren försökte förneka, erkänner han ju nu, men detta är inte avlyssning menade han. Dock kontrade Anna Pettersson från StoppaFRAlagen med att det Åkesson kallar signalspaning inte är signalspaning enligt ordets normala betydelse, utan det är vad som på engelska heter ”wiretapping”, vilket betyder avlyssning. Så när Åkesson försökte vända anklagelsen om ”nyspråk” mot motståndarna föll han på eget grepp.

Programledaren Erik Fichtelius frågade om inte teknikneutraliteten borde medföra att brev får öppnas. Åkesson ville inte se någon parallell där men gjorde också klart att FRA är intresserade av elektroniska signaler och har sin kompetens där och ingen annanstans.

Åkesson presenterade också en ny bild av samverkanspunkterna. Poängen i hans diagram var att det kommer mycket fler signaler in än vad som tas ut för vidare analys av FRA. På bilden hade han ritat samverkanspunkten inte som en punkt utan som en rektangel, på vars långsidor signaler in från operatörerna respektive ut till FRA fanns. Därmed skapade han illusionen av att det sker en selektering inne i rektangeln på något slags magiskt vis, ett urval som varken operatörerna eller FRA utför. Advokatsamfundets Anne Ramberg påpekade senare att detta är missvisande.

Anne Ramberg fick sen ordet och visade sig vara en skarp, påläst och obeveklig kritiker av lagen. Hon gjorde en mycket strong insats. Hon pekade på att regeringen kan utföra beställningar av FRA helt utan reell granskning, vilket är orimligt i en rättsstat. Hon konstaterade också att i och med att polisen kan beställa hjälp av FRA så ges möjlighet till övervakning av enskildas datorer och telefon utan de normala procedurerna för tillståndssökning. Man kringgår alltså genom detta parallella system de restriktioner polisen normalt är underkastad för att kunna avlyssna någon. Och av bekvämlighetsskäl kommer denna möjlighet att missbrukas.

En diskussion utbröt om ifall FRA:s signalspaning får användas på beställning av polisen. Detta förnekades av Håkan Jevrell (Tolgfors underhuggare), men som Camilla Lindberg (fp) påpekade så är redan det faktum att lagtexten är så luddigt skriven på denna punkt att olika juridiska experter läser den olika anledning nog till att göra om lagen.

Jan-Erik Larsson, IT-säkerhetsprofessor, som tidigare profilerat sig som anhängare till lagen, pekade på alla dagliga säkerhetsbrister på internet. Varje gång man mailar finns det många möjligheter för obehöriga att komma över ens mail. FRA är en liten risk för integriteten jämfört med alla andra säkerhetsbrister. Larsson överraskade dock genom att inte vilja säga att lagen var bra – en viss besinning kunde skönjas där.

Den största behållningen för min del, förutom Rambergs insats, var Dennis Töllborgs framträdande. Jag vill nästan tro att han tagit intryck av diskussionen här på Fradga, åtminstone lyckades han med sin målsättning att vara mer strukturerad än i SvT:s Debatt, och hans kritik av underrättelsetjänsterna var förintande. Därtill hade han denna gång bara en kritisk invändning mot motståndsrörelsen mot FRA, det var att man inte förstår skillnaden mellan jakt på gärningsman och kartläggning av brott när man talar om FRA:s brottsbekämpande funktion. FRA försöker inte hitta en gärningsman utan söker upptäcka möjliga och pågående brott.

Töllborgs kritik av statens underrättelseverksamhet var som sagt mycket hård. Lång erfarenhet visar att vi måste utgå från att staten gör onda saker i dessa sammnhang, sa han. Den tid är för länge sen över då man kunde ge staten ”the benefit of the doubt”. Det har hänt så mycket att det helt enkelt inte går att lita på att underrättelsemöjligheter inte kommer att missbrukas. Tvärtom måste man förutsätta att så kommer att ske. Han påminde om att 1976 skrevs regleringar mot åsiktsregistrering. De politiker som hade röstat fram dessa regler, såväl socialdemokrater som borgerliga, bröt själva omgående mot dem och beställde fram åsiktsregistreringsmaterial av SÄPO. Alla kontrollorgan i dessa sammanhang har alltid havererat och kommer att fortsätta haverera. Att vi nu har en f.d. SÄPO-chef som chef för ett kontrollorgan visar hur illa det är, enligt Töllborg.

I min förra post skrev jag om att Töllborg är en joker i leken som kan vara mycket farlig för FRA-anhängarna. Det bekräftades idag. Han verkar fortfarande ha svårt att svälja den ungdomliga entusiasmen i motståndsrörelsen, och han retar sig på brister i förståelsen av ”intelligence” hos många av oss. Men mycket tyder på att han närmat sig vår ståndpunkt.

Allt som allt tycker jag att nejsidan vann debatten, även om det var lite irriterande att formuleringar i stil med att ”vi är alla överens om att signalspaning behövs” trummades in gång på gång utan att det gjordes tillräckligt klart vad signalspaning alls betyder när begreppet utvidgas till kabeltrafik. En aning oroande var också att Camilla Lindberg lät lite väl försonlig – jag hoppas det bara var ett utslag av social kompetens.