Pengarna tillbaka

Meningarna är delade om regeringens nya FRA-uppgörelse. Är det en seger för de oppositionella folkpartistiska riksdagskvinnorna, eller har de svikit/blivit bortkollrade?

Det kan man egentligen inte veta nu eftersom de 15 tilläggspunkter regeringen lagt fram vimlar av oklarheter.

Men om det skulle innebära att regeringen har backat och väsentligt inskränkt FRA:s övervakning, då ska vi ha våra pengar tillbaka. Det kan inte komma på fråga att ge FRA stora höjningar av anslaget ifall de uppgifter pengarna skulle använts till inte längre ska utföras.

Om vi inte får se en radikal nedskärning av budgettilldelningen till FRA så kan vi nog räkna med att det nya förslaget inte är tänkt att medföra någon förändring i verksamheten.

Tilläggen till FRA-lagen: tankarna bakom

Nu har regeringens tillägg till FRA-lagen kommit i skrift.

Ändringar, utöver de förbättringar som följer av riksdagsbeslutet i juni
1. De ändamål för vilka signalspaning får bedrivas preciseras ytterligare och anges i lag i stället för i förordning.
2. Tillstånd till signalspaning ska prövas av domstol.
3. FRA ska ansöka om tillstånd för all signalspaning. Även signalspaning för regeringens behov omfattas alltså av tillståndskrav.
4. FRA ska bara få tillgång till de ”trafikstråk” som domstolen bestämmer.
5. I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.
6. FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.
7. En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.
8. Sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person får inte användas utan särskilt tillstånd.
9. Närmare föreskrifter om förstöring meddelas. I lagen tas in en hänvisning till den lagstiftning som reglerar FRA:s personuppgiftsbehandling.
10. Kontrollmyndighetens självständighet och förutsättningar för rättslig efterhandskontroll förstärks.
11. En underrättelseskyldighet till enskild införs.
12. Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet avseende honom eller henne har skett i enlighet med lag.
13. Om information från själavårdande samtal skulle komma till FRA måste den omedelbart förstöras.
14. Inget råmaterial (i debatten benämnd trafikdata) får sparas i mer än ett år (ej heller av historiska, statistiska eller liknande skäl).
15. Vid kontrollstationen 2011 ska kontrollorganen göra en bedömning av huruvida FRA:s verksamhet bedrivits på ett etiskt riktigt sätt.

Mina kommentarer = tankarna bakom tillägget

1. Vi har kommit fram till att miljökatastrofer inte använder internet så vi lägger ner spaningen på dem.
2. Och vi kontrollerar domstolen.
3. Vi lovar att vara generösa när vi tar ställning till deras ansökningar.
4. Begreppet ”trafikstråk” är ju odefinierat så vi finner det lämpligt att använda.
5. Vi skiter i att denna inskränkning troligen är tekniskt ogenomförbar.
6. Men SÄPO, Tullen, USA och Uzbekistan får gärna höra av sig direkt till oss så ska vi se vad vi kan göra.
7. Vad den utredningen kommer att komma fram till kan ni ju gissa.
8. Vår specialdomstol ställer dock gärna upp med ett specialtillstånd.
9. Närmare föreskrifter om förstöring meddelas. Det kan röra sig dels om förstöring av demokratin, dels om förstöring av spaningsuppgifter. Det förstnämnda torde vara mer angeläget.
10. Vi använder oss i detta arbete av den matematiska formeln 0+0.
11. Men på något sätt ska vi nog se till att denna underrättelse inte når den enskilde.
12. Konkret tänker vi oss ungefär följande modell:
Enskild: Har verksamhet avseende mig skett i enlighet med lag?
Kontrollmyndighet: Ja.
E: Ni har alltså övervakat min kabeltrafik?
K: Det kan vi inte uttala oss om.
E: Men ni säger ju att ni följt lagen i verksamhet som rör mig.
K: Vi följer alltid lagen. Och verksamheten rör dig oavsett om din trafik ingår i våra spaningar eller ej. Verksamheten rör alla, den är till för hela nationens skull.
13. De där jävla kristdemokraterna som hittills skött detta exemplariskt skulle nödvändigtvis börja gnälla precis när allt började ordna upp sig.
14. På ett år hinner man bearbeta råmaterialet, dvs upprätta sociogram, så sen kan man slänga råvaran. Jänkarna betalar förresten mycket bättre för förädlat material.
15. Fniss.

Motsägelsefulla lagar

Om det här stämmer angående den nya kompromissen om FRA-lagen, så låter det ju i en mening som en seger för motståndet. För vår regering ville genomdriva en massavlyssningslag helt utan kontrollinstanser, och utan det folkliga motstånd som yttrat sig i bloggvärlden skulle dessa förändringar inte gjorts.

Det är det positiva. Det negativa överväger. Som Thomas Bodström av alla människor påpekar i radio nu så kan man inte hantera komplicerade frågor på det här sättet i en demokrati. De här punkterna behöver en ordentlig utredning, inte en desperat kohandel. Oppositionen kräver fortfarande en parlamentarisk utredning.

Det är för mig oklart om samverkanspunkterna finns kvar i det nya förslaget. Det talas om något slags ”brevlådor”, vad det nu är. Mycket hänger naturligtvis på hur detta är tänkt att fungera. Men om det är sant att FRA eller något annat ersättningsorgan inte får all trafik, då har ju något verkligen förbättrats. Men i så fall är ju dessa ”tillägg” inte förenliga med den lag som antogs den 18 juni! Där sägs ju att all gränskorsande trafik ska kopieras i samverkanspukter. Man kan väl inte ha lagar som motsäger varandra!? (Eller lagar och tillägg som motsäger varandra, om man ska vara petig.)

That makes no fucking sense!

I DN-artikeln som jag hävisar till ovan talar Cecilia Wikström om ”oerhört långtgående förändringar”:
”-I praktiken talar vi inte längre om samma lag som den som antogs av riksdagen den 18 juni.”

Om det är en ny lag, då får ni väl se till att upphäva den gamla först!

Oro i luften – nya svek?

Är det så här det ska sluta? En specialdomstol som förhindrar det värsta massmissbruket från FRA:s sida. En kompromiss, som dock låter grundproblemet bestå: all kabeltrafik kopieras i samverkanspunkter. För visst blir det väl så, om detta förslag går igenom?
Jag har på känn att Camilla Lindberg kommer att kompromissa. Birgitta Ohlsson kanske står emot.
Inom ett par dagar får vi veta vad fp-förslaget går ut på.
Denna fixering vid ”regeringsduglighet”!
Om det här förslaget – mot förmodan – är vettigt, så är det ju inte bråttom, en parlamentarisk kommitté skulle i lugn och ro kunna utreda det. Om det inte är vettigt, så ska det tydligen ändå hastas igenom – för ”regeringduglighetens” skull.
Så att man kan fortsätta att inte sänka pensionärernas skatt, eller vilka oerhört viktiga visioner det nu kan vara som gör det så avgörande att denna fina regering får jobba vidare ostört.

Läsläxa

På Lars-Ericks blogg finns dagens måsteläsning . Den är skriven av Hans Lindblad, tidigare folkpartistisk försvarspolitisk expert. Den säger det mesta om varför sättet att driva igenom FRA-lagen är oacceptabelt, och den visar på den avgrundsdjupa skillnaden mellan en genomtänkt uppfattning av den parlamentariska demokratins spelregler och den nuvarande regeringens motbjudande inställning till vårt politiska system. Läs!

Bisarrt i skoldebatten

I debatten kring radiogranskningen av utbildningsministerns höftande med statistik finns en konstig notis i Expressen av en gammal professor i pedagogik, Lars Henric Ekstrand. Han har tidigare granskat radioprogrammets statistiska undersökning av pedagogikprofessorers åsikter och hävdat att där inte tas hänsyn till svarsbortfallet. Programmakarna svarade att de visst gör det på programmets hemsida. (En nackdel med den moderna tiden: när man sett något på tv, hört på radio eller läst en tidning, så gäller inte det, utan den väsentliga informationen finns plötsligt i extramaterialet på webben. Om det nu är i detta extramaterial som godbitarna finns, kunde man inte tänka sig att publicera dem i gammelmediet också?)

Jag bryr mig inte om vem som har rätt i sakfrågan och ids inte kolla på statistiken. Vad jag reagerar på är professorns totalhaveri i sin slutreplik. Så här säger han om radioundersökningens resultat:

”Bland de bisarra resultat man fått fram är att 58% av landets ”utbildningsprofessorer” – i realiteten 33% eftersom så få svarade – inte tror att sanktioner i klassrummet skulle leda till bättre ordning! Det skulle alltså inte spela någon roll för elevernas inlärningsresultat om miljön är lugn eller stökig. Det tror jag inte någon klart tänkande människa på allvar menar.”

Det är imponerande att kunna klämma in så många tankefel i ett så kort stycke. Om 58% av de som svarade (33% om man inkluderar de som inte svarade alls) anser att sanktioner i klassrummet inte leder till bättre ordning, så kan man naturligtvis tycka att de har fel. Men man kan knappast kritisera Sveriges radio för att de anser det. Och eftersom Ekstrands kritik gick ut på att undersökningen skulle innehålla statistiska fel så hade det varit bra om Ekstrand hade talat om vad denna i hans tycke felaktiga åsikt har med statistiska metodfel att göra. Kanske var frågan vilseledande i formuleringen? Säg det i så fall.

Men sen kommer det bästa. Det är inte åsikten att sanktioner i klassrummet inte leder till bättre ordning som Ekstrand pratar om. Han pratar om åsikten att inlärningsresultaten är desamma i lugn och stökig miljö. Detta är, som Ekstrand själv noterar, en åsikt som nog ingen har. Ändå läser han in den åsikten i påståendet att sanktioner inte ger bättre ordning. Istället för att tolka påståendet som så att man ifrågasätter om olika sanktionsåtgärder som en lärare skulle kunna göra i klassrummet verkligen skulle dämpa stöket.

Självfallet finns åtgärder som skulle leda till att stökigheten upphörde. T.ex. om läraren fick ta upp sitt tjänstevapen (kanske en Smith & Wesson?) och skjuta den störande eleven på fläcken. Men professorerna som svarade på enkäten antog nog att bara mer politiskt korrekta åtgärder skulle beaktas, och då ifrågasatte de effektiviteten, troligtvis utifrån klassrumserfarenheter av hur upptrappning från ena parten ofta leder till upptrappning också hos motparten.

Huruvida lugn miljö ger bättre inlärning än stökig frågades det inte om. Det är lite konstigt att läxa upp någon om statistisk metod om man inte ens ser det.

Frågor utan svar

En kommentar av Ankan i Expressen säger vad som kan sägas om Bildts strid med SvT.
Det har annars bara blivit mer och mer oklart vad saken handlat om. Vad är det för samarbete våra underrättelsetjänster har med diktaturer? Hur används FRA:s data i det sammanhanget? Varför trodde Bildt att man diskuterade Ryssland? Varför bad Rapport om ursäkt? Har någon journalist grävt mer i Saudiarabienavtalet efter att man sagt att signalspaningen där har med radar att göra och inte med FRA:s avlyssning? Varför tycker de flesta moderater att det är viktigare att tvåla till socialdemokraterna för att de skrev på avtalet med Saudiarabien är att fundera på om vi ska samarbeta med diktaturer? Varför är Reinfeldt beredd att driva sin regering i graven hellre än att backa i FRA-frågan?

Reinfeldt bekräftar diktatursamarbete

Statsministern var i SvT:s morgonsoffa och när han fick frågan om Bildts uttalande igår trodde jag nog att han skulle dementera. Men det gjorde han inte, utan han sa något om att vi inte har ett isolerat försvar utan samarbetar med andra länder i försvarssammanhang. Svaret var visserligen nonsensbetonat, men det var en bekräftelse på att FRA-data säljs till diktaturer. Reinfeldt var över huvud taget svag i svaren på FRA-relaterade frågor. Han har uppenbarligen inget lärt av sommaren, och han kommer att straffas hårt för detta under hösten.

Noterade också att Fredrik Stenhammar, juristen som nyligen försvarat en avhandling där han hävdar att sanktionerna mot de somalier som sänt pengar genom banknätverket al-Barakaat är rätt, framhärdar i sin åsikt trots EG-domstolens underkännande av tillämpningen av sanktionerna. Och vad ska han göra, han har sprungit in i fel återvändsgränd och det är för sent att vända.

I hans artikel idag i SvD framgår dock att EG som organisation inte är bundet till FN:s terrorlista. Detta har klarnat genom domen i EG-domstolen. Om jag inte minns fel har det alltid hänvisats till EU när man frågat varför vi måste följa uppenbart felaktiga terrorlistor och bryta mot våra egna rättsprinciper. Nu har alltså EG-rätten visat att det var bullshit. Stenhammar vill därför att Sverige fortsätter att okritiskt underkasta sig sanktionslagarna från FN men utan att gå via EU. Vad som saknas i hans diskussion är frågan om hur dessa terrorlistor kommer till. Så länge USA bara kan ge FN en lista som ingen sedan kan modifiera, så är det oacceptabelt att följa den, alldeles oavsett att Stenman ser detta som en viktig del i folkrätten.

”Sanktioner enligt FN-stadgan är medel för att stoppa krig. De bör därför bedömas enligt krigets lagar, snarare än enligt mänskliga rättigheter.” Så vi är i krig med Somalia nu? Det blir allt vanligare att man inför krigslagar preventivt. Som FRA-lagen, en typisk krigslag. USA må vara i krig, men vi är ännu inte en av dess delstater, hur gärna våra vänner till höger än skulle önska. Och till dess betackar vi oss för krigslagar som bryter mot våra principer om mänskliga rättigheter.

Sanningskommission

Söndagskvällens båda SvT-program om FRA bör ha hjälpt många att få upp ögonen för saker som varit kända i bloggvärlden i månader men inte varit synliga för de många många som bara läser dagstidningar och tittar på TV. Mobbningen av Karl Sigfrid; att FRA:s data kan säljas vidare till diktaturer; att USA inte hjälper de svenska Aghanistanstyrkorna med nödvändig information om hot om inte FRA spionerar för USA:s räkning. Så sett utmärkta program, även om man tycker att det kunde rapporterats om dessa saker lite tidigare. Nu kom det för all del rätt lägligt inför demonstrationerna på tisdag.

När lagen rivits upp och vi fått den parlamentariska kommittén om signalspaningens framtid, så ska vi inte slå oss till ro. Dels kan det hända mycket i en sån kommitté, den måste ständigt granskas. Dels finns det anledning att gräva i FRA:s historia. Ingenting just nu tyder på annat än att massiva överträdelser mot lag och rätt har begåtts. Vi måste alltså kräva en sanningskommitté. Kanske får vi se aktivister kedja fast sig utanför hemlighuset på Lovön, kanske kan det pressas fram den politiska vägen om Reinfeldtregeringen faller och Mona Sahlin utsätts för opinionstrycket. Kravet måste hursomhelst ställas.

Jag har roat mig med att fundera på vilka som kunde vara lämpliga i en sån kommitté. Här är ett förslag till laguppställning.

Wilhelm Agrell, Dennis Töllborg. (Forskare med sakkunskap inom intelligence)
Kerstin Ekman, Kristina Lugn. (Författare med integritet och starkt förtroende hos allmänheten)
Rick Falkvinge, Mary Jensen, Mark Klamberg. (De tillför kompetens inom IT och juridik, men fr.a. garanterar de kommissionens trovärdighet)
Enn Kokk. (Man måste ha en socialdemokrat om något ska fungera i det här landet, och han har både sakkunskap och integritet även om han kanske ibland skönmålar socialdemokratins historia)
Inga-Britt Ahlenius. (Ämbetsman med integritet)
Leif Nixon. (Superdator-expert)

Somalier frias

Igår friades de två somalier som suttit häktade misstänkta för finansiering av terrorbrott i Somalia. Dock offentliggörs inte utredningen. Männens advokat Thomas Olsson kommenterar i Svenska Dagbladet: ”Jag kan bara dra slutsatsen att när det gäller terrorbrott gäller inte regler om rättssäkerhet. Man är tydligen beredd att kliva över de regler som finns när det gäller mänskliga rättigheter för att kunna bekräfta sina misstankar.” Han påpekar också att det aldrig funnits annat än svaga misstankar utan konkretion, bevis eller bekräftelser.

Man kan tillägga att det också är oklart vilka partier man som somalier får stödja i den extremt komplicerade konflikten i landet utan att stämplas som terrorist. Det beror naturligtvis mest på vilka grupper USA för tillfället valt att samarbeta med.

SÄPO och det svenska rättsväsendet har valt att profilera sig gentemot somalier för att vinna poäng i USA:s kamp mot terrorismen. I den pågående FRA-striden är ju SÄPO våra vänner; de missar aldrig en chans att kritisera FRA-lagen. Vi bör naturligtvis tacksamt ta vara på detta stöd, men vi ska inte vara naiva. Om vi lyckas få stopp på FRA:s megalomana planer på att bli den nya superunderrättelsetjänsten, så kommer inte allt att vara frid och fröjd. SÄPO måste alltid granskas kritiskt.